1.
(B ap. Izeta BHizt
; Hb) .
(Adj., empleado sobre todo en la expr. jostagura izan
).
Juguetón, retozón; con ganas de bromear.
"Enclin à s'amuser"
Hb.
"
Gaur denak yostagure
"
Izeta BHizt.
Zoaz hortik, Kattalin, ez naiz yosta-gura.
Elzb Po 210.
Joka niro ez dela josta gura, den tenorean.
Barb Sup 76.
Ziminoak josta gura, / lehoin zenak hil itxura.
Ox 131.
Garerdiko gizona [...]. Iztuna, jostagura.
Anab Usauri 7.
Ez gira den gutienik jostagura.
JE Ber 74.
Eskale bat auteman nuan, moxkor, nere ustez iostagura ta alai.
Or Aitork 135.
Bat edo bestea bazen heietan aski arraillanta edo haurkina, gurekin beti jostagura zena.
Larre ArtzainE 57.
2.
(B (-e), BN-baig; Hb, VocB
),
dostagura (Hb)
Ref.:
Satr VocP; Izeta BHizt2 (yostagure).
(Sust.).
"Envie de s'amuser"
Hb.
"Buen temple; ganas de jugar"
Satr VocP.
"Ganas de jugar. Gure mutiko oien yostagure izigarrie da
"
Izeta BHizt2.
JOSTAGURAKO.
Festivo, humorístico. AxN explica dostailluak (396) por jostagurakoak.