I .
(Adj.).
1.
(BN-arb ap. A
; Hb, Dv),
pikarta ((det.).SP),
pikarda ( VocBN
→A).
Abigarrado.
"Bigarré. Oillo pikarta
"
SP.
"Grivelé, moucheté, tavelé"
Dv.
"Mosquedo, salpicado. Gatu pikarta, gato de muchos colores. Landa pikarta, campo en que la cosecha es desigual"
A.
Bildotz ederrik, nabarrik eta pikartik izan.
SP Phil 392 (He 396 piñkardatuak).
[Zaldi] bat zen pikarta-xuria.
Oxald (
in
NafEKZ 28
).
Bildots nabar edo pikarta guziak.
Bibl Gen 30, 32.
2.
pikarta (det.).
"On dit en Labourd: erho, zozo pikarta, comme semblablement en fr. fou, sot fieffé
"
H.
Zozo pikarta! Zertako heldu hiz etxerat galtxak ifrentzuz emanik?
Egunaria 1-9-1957 (ap. DRA).
II .
(Sust.).
1.
pikarda (H),
pinkarda (H).
"Tache d'un objet tacheté, moucheté. Zakhurraren pikarda beltz ederrak!
"
H.
2.
(Hb),
pikarta ((det.).Lar→H).
"Relleno de carne picada y otros ingredientes"
Lar.