(
Zam Voc),
orlei.
Verde; color verde.
(Neol. creado por Arana Goiri (AG 1451), de orri y legi , basándose en beilegi , supuestamente bei + legi).
v. berde.
Areitz Deuna / orleiz jantzirik.
(1896).
AG 2403.
Gurutz orlegija.
Ib. 1060.
Gañean iru zuaitz orlei daduzka.
IPrad EEs
1915, 91.
Ari orlegiz oso poliki antolatua.
Ag EEs
1917, 213.
Geure janzki orleia.
Enb 179.
Abar orlegi ganian.
Laux BBa 40.
Noizbait orlegi, gaur nabar basoa.
Ldi BB 128.
Eta mendi orlegi-orlegiak izango dira bada?
Sabiag Y
1934, 26.
635 eta 636gn. etxadiak eta Begoñako zabalgunean dagon lur-zati orlegia.
"Zona verde"
.
EAEg
5-2-1937, 987.
Ur-egi orlegiak.
Zait Sof 193.
Zugaiztak nunai, orlegi biziz dena estalitzen dutela.
JAIraz Bizia 11.
Palmadoi horlegian.
Mde Po 38.
Osto eze ta orlegiz jantzi.
Etxde JJ 106.
Lebita urdin, nabar ta orlegiak.
Erkiag BatB 126.
Orlegi illunez tindatua.
Ibiñ
Virgil
114.
v. tbn. GMant Goi 41. ADonostia Itzald II 11. Altuna 22. Enb 168. Gand Elorri 160. Onaind in Gazt MusIx 209. NEtx LBB 349. Ostolaiz 167. Zendoia 98. En DFrec hay 5 ejs. de orlegi y 4, dialectales, de orlei.
Lugar verde.
Txoriyak iñoiz ez du egiten / elur-gañean kabirik, / orlegi batean baizik.
EA OlBe 85.