sengabe
1.
(G ap. A
; Mg Nom 68 (G), Añ (V), H),
senbage (V ap. A
; Mg Nom 68 (V)),
senbaga (Añ, H),
senge (Lar).
Necio; sin juicio, irreflexivo.
"(Hombre inadvertido, sin) advertencia"
Lar.
"Lelo, fatuo"
, "orate" Añ.
"Fatuo"
Añ, A.
Oh Galazitaar sen bagaak!
JJMg Mayatz 250.
2.
"Desatino, falta de tino, sengea
"
Lar.