amolatu
(G-bet)
(Como eufemismo de izorratu, en el valor de 'molestar, fastidiar'; fr. ennuyer, embêter, emmerder).Cf. Or QA 85 : "Arantzazu agerkarian [...] itsuski maxiatu zunaten euskalduna.
Bai elkar-izketa nazkagarria iru euskaldunen agotan eman zutena! Iru oiek Izurrategi, Amolategi, Ondategi zitxinan asmatuak". Cf. tbn. VocNav: "Amolarse. Imperativo del verbo amolar, usado como interjección [sic] y que equivale a "fastidiarse", "reventarse", "jorobarse" (Ribera, Regata)".
Amar baso debalde / dituenak sartu; / txantxaz ere ez dizu / ardit bat pagatu, / orrengatikan diyot / nai banazu aitu, / itxasoko katuak / amolatu zaitu.
Iraola 60.