eskorta
Etim. De (h)esi + korta .
1.
(
V-gip, G-goi),
eskorte (
Lar→H),
ezkorta (
V, G-goi-bet, AN-gip-5vill)
Ref.:
A (eskorta, ezkorta); Arin AEF 1927, 20; AEF 1955, 79, 99, 134, 138, 162 y 164; Iz ArOñ, UrrAnz ; Elexp Berg.
Aprisco.
"Cercado al aire libre para ordeñar las ovejas"
Iz UrrAnz.
Zergatikan ekartzen duan eskortara ardi galdua.
Kortazar Serm 154.
Beortegiak, esparruak, eskortak eta saletxeak.
Ag G 147.
Ardiak sartzen ditu eskortean.
Or JBDei
1919, 253.
Gu eskorteetan ari giñan ardi-yeizten.
Or Mi 114.
Artalde mardula beka eskortara.
I. Otamendi (
in
Onaind MEOE 1087
).
Auntz-eskortak izutzen.
Onaind Olerti
1959, 240.
Edozein sartu liteke, utsik ikusitako txabol eta eskortetan ere.
Eston Iz 160.
Eskortak igaroz.
Gand Elorri 193.
Ardi eta auntzen eskortak.
Ibiñ
Virgil
94.
v. tbn. Etxde JJ 237.
(V-ple-m-gip, AN-5vill).
"Corral o cerrado hecho de seto en el campo para conservar castañas, etc."
A.
"
Eskorte, cancilla, puerta rústica, hecha con palos o tablas para cerrar los campos o heredades (Ae)"
VocNav
.
2.
"(G-bet), rastel en los establos"
A.