eskudo
1.
eskudu.
Escudo (moneda).
v. 1. ezkutu.
Urtian iru edo lau eskudo euneko.
CrIc 84.
Dongago da ogei eskudoko bat ostutia, eskudo bat baño.
Mg CO 138.
Amar eskuduko soldatati erasten badau bostekora.
Ib. 275.
Parkatuko neuskezuz guztiz eskudo bijak.
Mg PAb 76.
Bi mila eskudo.
Azc PB 147.
2.
Escudo (pieza del fusil).
Kulatak, abrazaderak, / guardapaja, eskudo, / zer pieza ateratzen / fundidora dago.
DurPl 116.
Escudo.
Gudari batek ikurdija (eskudua) jaso.
Altuna 110.
Escudo de armas.
v. armarri.
Arangurendarren ikurdi edo eskudoa.
Akes
Ipiñ
18.
Karlos lenengoa zan / orduko errege, / Egin zindun eskudu / eder baten jabe.
Basarri 45.
Xaberrin jarraikia zuen bere familiako eskudoa.
Ardoy SFran 52.