ezongi
1.
Indisposición.
v. ezontsa.
Nere orduko ez-ongiak etzuen hainitz bat iraun behar.
Prop 1893, 169.
Erdiondo minhargarriak, odol galtze eta holako ez ongiak [sendatzen]
.
EskualOn 27-4-1906, 3.
2.
(AN-ulz, B, L, BN, S),
ezungi (Urt)
Ref.:
A; A Morf 126; Iz Ulz; Izeta BHizt.
"Aegrotare, ezungi aurkhitu
"
Urt I 312.
"Indispuesto. Ezongi da, está indispuesto"
A.
"
Ezongi, ondo eza, indispuesto. Gure aitetxi ezongi eta goatzean sartu zen
"
Izeta BHizt.