ibarniatu
1.
(
H (que cita He Phil)).
Entenderse, llegar a un acuerdo.
Hobe da lehen-bailehen hura [kolera] gureganik khenzea ezen ez harekiñ merkaduriatu eta ibarniatu nahi izatea.
"Vouloir marchander avec elle"
.
He Phil 235.
(En contextos negativos).
"Venir à bout de quelqu'un, probablement s'entendre, conclure avec quelqu'un. Zurekin ezin ibarnia daiteke nehor
"
H.
"Acabar con alguien, soportar (Darric)"
DRA
.
"
Ezin ibarniatuz, no pudiendo soportar (Lander)"
Ib.
2.
"(BN; Lf), s'opposer. Ibarniatuko nako, je lui résisterai"
Lh.
Davidek maltsoarena egin du, den mendrenik ibarniatu gabe.
Herr 10-2-1966, 1.