laukun
1.
(L ap. Lh
; H (S)),
laurkun (O VocPo 72→SP, Dv, A).
Cuádruple, que consta de cuatro elementos.
"Quaternaire"
O VocPo 72.
"Quatrain, quaternaire"
SP.
"Qui est composé de quatre, quadruple"
H.
Haietarik bat da la déchaumeuse frantsesez deitzen dena, nabar laukün edo bostkün bat dena.
ArmUs 1899, 53.
2.
Cuádruple, cuádruplo.
Huna non demadan ene ontasunen erdia jende beharrei; eta norbaiti egin izan badiot zerbait bidegabe, laurkun bihurtzen diot.
Dv Lc 19, 8 (Lç halako laur, He halakorik laur, TB lauretan, Brunet lau bider geiago, Ol, Or, Ker, BiblE lau halako, Leon batentzat lau).
Onen erdiak ez ote du egingo laukun beserdiko azala?
Zait Plat 66.
Zortzi beserdiko azala, berriz, zenbateko lerroz daite? Ez ote du onek aren laukuna ekarriko?
Ib. 66.
Lau aldiz onenbeste ote da bikun? --Ez, Tzeu'arren. --Zenbatekoa, beraz? --Laukuna.
Ib. 66.
3.
"(S), action de traîner une charrette en y attelant deux attelages de bœufs"
H.
v. lauka, lauzka.