letrant
Etim. Préstamo románico; cf. prov. ant. letran "maître" (FEW 378b).
(L-côte (-ta), S; SP Chaho, Hb, Dv)
Ref.:
A;
Lh
.
"
Letranta, mihi letranta, langue delicate et coulante"
SP.
"Lettré, instruit, érudit, disert, éloquent, savant"
Chaho.
"Elegante, de aire atrevido"
A.
Iaunak manatuko duke / huna berri letrantak.
Hm 60.
Apunki dabilla soinaz, kantari ona da, hitztun letranta da, begitarte ederra du.
SP Phil 284s (He 285 hitz dun eder bat da
).