makilatu
makilatu.
Tr. Documentado en textos meridionales desde mediados del s. XVIII. La forma mejor atestiguada es makil(l)atu ; hay makildu en Etxegarai, Etxaniz, Gerrikagoitia (176) y en una canción popular citada por DRA .
1.
(
-ill- V, G;
H (+ -kh-);
-ill- Lar,
Añ,
H,
Zam Voc),
makildu
Ref.:
A (makillatu);
Iz
ArOñ
(makilla)
.
Apalear, aporrear, dar golpes, pegar.
"(Trabajar en) balde con alguno que no tiene talentos o ganas de hacer algo, alper da Maria makillatu, berez bear du
"
Lar (tbn. en Harriet y Azkue).
"Batanar, batanear, aporrear a uno"
Ib.
"(Tras cornudo) apaleado, adartu ostean makillatua
"
Ib.
Ire erriertaakgatik / milla itz emanagatik, / gogorik ez badute, / ezer egingo ez dute; / alper da Maria makillatu, / berdin berez behar du.
BorrB 8.
Neuk eskuak berotutearren makillatu edo zigortuko dauat.
A BeinB 89.
Zapaldu ta makillatu, ill eben Peru gizagaixoa.
Ag AL 125.
Lapurretan egiteagatik bazekiten irurazaia ongi makildu ta makaldurik lagatzen.
Etxeg RIEV
1908, 190.
Gure amak maiz aitatzen zuen au: "alper da Maria makilatu, berez bear du".
A Ardi 46 (v. tbn. en contexto similar Cb EBO 30, Mg PAb 197 y SM Zirik 24).
Utzi naik eure pillosopokerijakaz makillatu barik.
Kk Ab II 17.
Araozko mutillak makillakin bidera urten eta botia kendu eta makillatu egiten zituen.
(V-gip).
Gand Eusk
1956, 229.
Sartu zan makildutakoaren antzeko gorputzarekin maindirepean.
NEtx LBB 16.
Berez ez dena, makilatu ta ere ez.
(G-nav).
Inza NaEsZarr 155 (190 (AN-larr) makillatu).
v. tbn. Otx 173.
(Part. en función de adj.).
"Palado, en el Blasón, agaitua, makillatua
"
Lar.
2.
Reducir a palo.
Ez, mertxika ez da pollit neguan, / makildua agertzen denean.
(Canc. pop. in Onaind MEOE 100
).
3.
(Uso sust.).
"
Makillaatu bat emun, dar una serie de palos"
Iz
ArOñ
.