mugalde
1.
(
c. sg. A; Dv),
muga-alde.
Zona, territorio próximo a la frontera; frontera.
"
Mugaldera goan da armada, l'armée s'est dirigée vers la frontière. Mugaldeak ontsa zainduak dire, le voisinage, les côtés de la frontière sont bien gardés"
Dv.
"Confín o proximidad de la frontera"
A.
Zabulon ta Neptali arteko mugaldean.
Ir YKBiz 75.
Jo omen zuan Frantziako muga aldera.
Salav 14.
Muga-aldean bizi gareanok.
Alzola Atalak 55.
Balentziko muga aldera jetxi bezin azkar.
AZink 116.
[Erdarak] euskal barrutiaren mugaldeak marraskatu ez ezik, barrendik jaten ditu euskararen erraiak.
MEIG VIII 44.
v. tbn. Or Eus 249. En DFrec hay 2 ejs. de mugalde.
(Uso adv.).
Bertze bizpahiru [oto] baizik ez ditugu ikusten, mug'alde zoazinak.
JE Ber 96.
2.
(G, L, AN ap. A
; Dv).
"
Mugaldera aranak ernatzen dire, les pruniers se meuvent vers la nouvelle saison"
Dv.
"Tiempo próximo de la hora marcada"
A.
Oroitzen zerate zuen ezkontzarako mugaldea nolakoa zan?
Ag G 334.
3.
Proximidad del final, de la meta.
Jo griñaz, jo mugaldera! / Bertan zerate, arraunkada bi... / Yaupa! Bejondeizutela!
EA OlBe 77.
MUGALDEKO.
"Qui confine à la frontière, qui est du côté de la frontière. Etsaiak erre ditu mugaldeko etxe guziak" Dv.
Mugaldeko herrixka koxkor hauetan.
Arti Tobera 267.
MUGALDERAKO (Dv),
MUGA ALDERATEKO.
"Qui est en direction de la partie des frontières. Goizik har zazu mugalderako bidea" Dv.
Gure bidiantiak berriz abiatu ziren muga alderateko bidian.
Atheka 158.