lepagogor
1.
Obstinado, testarudo; estirado (litm. 'de cuello rígido').
Ezagutzen zaituet eskurakaitz eta lepagogor zeratela izugarri.
(Deut 31, 27)
"Cervicem tuam durissimam"
.
Or MB 406 (Dv burugogortasun, BiblE lepagogorkeria).
Zenbait harroxko lepa-gogor [...], herri xume jatorrari goitik behera begiratzen dioten horietakoak.
MIH 171.
2.
lepogogor.
Obstinación.
Zuen gogo menderakaitz ta lepo-gogorra ezagun ditut-eta.
Ol Deut 31, 27.
3.
"
Lepho-gogor (L, BN, S), torticolis"
Lh (que tbn. cita a Hb, pero en éste solo hay lephogogortu).