tukatu
(th- Hb, H).
Llenar de escupitajos.
"
Thukatzea (norbait), cracher à plusieurs reprises sur quelqu'un, le salir de crachats"
H.
Hil-harri xaharra trufatzen eta thukatzen dute.
GH 1956, 175.
Jujatu-eta, [...] aphalenak bezanbat hartze zukeen gaztigatua izaitea, bainan ez tukatua, ez laidostatua, ez ostikatua.
SoEg Herr
2-3-1961, 1.
TTUKATU
(Forma con palat.). Escupir.
Bei-gorotzez bete zitzaiekion aboa ta sudurra. [...] Yeikita adarretik eldu basa-idiari, ta gorotza ttukatuz ola esan zien [...].
Or LEItz
37.