putinka
I .
(Adv.).
1.
(
L, BN ap. A
; H).
Dando coces al suelo, pataleando (un caballo, etc.).
"
Putinka hari (L, BN), piafar"
A.
"
Putinka ari da zaldi hezgaitz hori (BN-baig), ese caballo indómito piafa de impaciencia"
Ib.
Zaldia putinka, eta Darius izitua, oihuka, bere ustez zaldiaren balakatzen ari.
Barb Sup 67.
Agitándose, sacudiéndose.
Eta hasarre gorrian eman ere zen laster, putinka Jauregi aintzinean bethi ari ziren jende heien kontra.
"Se trémoussaient"
Barb Leg 137.
2.
Precipitadamente.
"
Eztuzu zeren putinka [...] ioanik, lehiarik ezta, [...] aller avec précitipation et hâte"
H.
II .
(Sust.).
"Manière d'un cheval, mulet, âne, veau, vache, etc. en gaîté, qui va par bonds et lançant des ruades. Abere hori ongi asea diteke, daraman putinkatik ageri da
"
H.
JAUZI-PUTINKA,
JAUZI ETA PUTINKA.
v. jauzi.
PUTINKA ETA JAUZI.
Saltando y dando coces.
Betbetan astoak ipurdi-altxaka, putink-eta-jauzi, lauhazka kasatzen bidetik, puska ta pildak denak aurtikiz lau haizetarat, zinpiti-zanpata!
Herr 10-12-1964, 4.
PUTTINKA.
a)
Saltando.
Neska tzar bat han zabilan musikarien ondotik, puttinka.
Zerb Artho 673.
b) (Forma con palat. expr.). (Persona) irritable. "Hori puttinke (B)" Gte Erd 212 (junto a petral, pipermin, teleka, etc., de otras zonas).