sinesle
1.
(
-nh- L, BN, S ap. A
;
Dv),
sinisle (
Añ;
-ñ- Lar),
ziñesle (
Bera).
Creyente.
"Fiel, cristiano"
Añ.
"Croyant"
Dv.
"Fiel, creyente"
A.
Apostol onen hitzak aditzen zituzten guzien artean gogor-en ta siñislerik gaiztoenak judatarrak ziran.
Mb IArg I 344.
Siñes zazu esan dizutena ta izan zaitez siñisle ona.
Ib. 300.
Eleiza da fededun edo sinisle guzien batzarrea.
Ub 143.
[Eleisia] da kristinau sinisle guztien Batuera.
CrIc 25.
Kristoren sinisleetakotzat beren buruak agertzeko bildurrez egotea.
Arr Bearg 63 (ap. DRA).
v. tbn.
J.M. Tolosa EEs 1913, 162 (sinisle).
(Como segundo miembro de compuestos).
Ni begizko ta sorginkeri sinesle naizela.
A Ardi 27.
2.
"
Sinhesle, crédule"
Dv.
Herri huntako haur mukuzuak / Apez sinhesle gaixo zozuak.
Ox 35.
3.
(-nh- S ap. Lrq).Fiel, obediente.
"Qui obéit"
Lrq.
Hain hun eta sinhesle zen, bethi ihurk ere ezpeitzian erranen Mette hezgaitz hura zela...
Mde Pr 124.
Pegarra ukhenen diz ziek hiruetarik emazte sinheslena dianak.
Ib. 125.