sinestamendu
1.
(AN?, L, R ap. A; VocB
),
sinistamentu,
siñestamentu,
ziñestamendu (Bera).
"Fe, o mejor creencia"
VocB. "Creencia" A.
Oraindik balitz norbait munduan / nai ez duena sinistu / bear degula dudarik gabe / denboraz guztiok piztu, / sinistamentu milagrozko au / ingumak dio erraztu.
It Fab 163.
Yangoiko gezurrezkoen sinestamendua.
(B, 1856).
BOEans
378.
Konfianzaren eta siñestamentubaren eskastasunaren pensamentubak .
LesakSerm
254.
2.
Credencial.
"Comprobante, certificado"
DRA.
.
Naikoa proba ta siñistamendu dugu au, mundua adimen batetik irten dela jakiteko.
Vill Jaink 45.
Mundua, siñistamendu argia da, Jainko personal bat ba-dela jakiteko.
Ib. 55.
En DFrec hay 2 ejs. de Villasante con el significado de "comprobante, certificado".