sineskizun
1.
(H; -nh- L, BN, S ap. Lh
; Dv, H),
siniskizun (Lar, Añ, H),
sinhetskizun (H) .
(Adj.).
"Creíble"
Lar, Añ.
"Persuasible"
Añ.
"Qui est susceptible d'être cru"
Dv.
"Qui est à croire, qu'il faut croire"
H.
2.
+ siniskizun
(A Morf 151),
sinistukizun.
(Sust.). Dogma, creencia. "Dogma, artículo de fe" A Morf.
Geure sinistukizunen erakuslak ta errazoiak.
fB Olg 104.
Geure siniskizunak ta egikizunak berbeeta garbijan pulpituan, ta ostian kristinaubai erakustera.
fB Ic I IX.
Sinistu biar dogu, beste kristinautzako siniskizunak legez.
fB Ic III 283.
Beste Irakasle bat siñeskizunen aurka ari izan zinan.
Or QA 103.
Emen entzunera io dezagun, ots, siñeskizunak dionera, batez ere, Kristoren itzera.
Ib. 128.
Nik egia osoa ezagutuz siñiskizuna aukeratu al izatea.
Txill Let 135.
Sineskizun ori barne-muinetan iosi-iosi eginda zuen-eta.
Zait Plat 105.
Arbasoengandiko irakatsiei eutsirik, eta inguruan zituen sineskizun ugari ta ñabarrak aztertuz.
Ib. 100.
siniskizun.
Credo.
Sinizkizuna. Siniz dot Iaungoikoa dagona, [...].
A Cat 1.
Fe (subjetiva).
Norbaitzuek siniskizun onarekin, baña arrazoibide gutxirekin esan izan duten bezala.
'Con pía credulidad'
.
Aran SIgn 196.