sepa
Etim. Podría tener su origen en algún derivado de seta, por ej. setatu, con disimilación.
(
O-SP 231
→SP,
Lar,
Hb,
H;
-ph- HeH Voc,
H,
A).
Obstinación (siempre en sentido peyor.).
"Obstination"
O-SP.
"Porfía"
, "tema, porfía" Lar.
"
Hisia, sepha, thema, burkhoiztea, thirria
"
HeH Voc.
.
"1. mauvais humeur contenu qui porte à résister, à ne céder point; 2. obstination, ténacité"
H.
"(L?, O-SP, Dv, HeH) [...], saña, obstinación"
A.
Hista eta sepha gaixtotako izatu naiz.
EZ
Eliç
159.
Oi harrigarrizko gogordura! oi sepharen gaixtoa!
Dv LEd 232 (Cb Eg II 130 setaz gogorturik).
(H; -ph- Dv, H, A).
Cólera, rabia.
"
Sepa gaxto (Hb), rancune"
Lh (pero no lo encontramos en Hb).
"Colère concentrée, profonde"
Dv.
Gizonak sepha dagokonean norbaiti, hari bizia khentzeaz kontentatzen da.
Dv LEd 128 (Cb Eg II 67s aborrezitzen duenean).
Sepha gaixto oldar batean gizon bat hil baneza.
Ib. 123.
Errabiaturen da, eta sephaz betherik erranen dio.
Ib. 260.
Bere sephan [...] hil zituen asko.
Dv Tob 1, 21 (Ol sumiñez beterik).
SEPAN.
(Llorando) fuertemente. "Nigar sepan zen" SP (ap. DRA, pero no lo encontramos).
Cf. SAPAN.
Bat batean sepan nigarrez lotzen da.
Larz Iru 118.