baiadun
(L ap. A
; Ht VocGr, Lar, Lecl, Dv, H),
baidun.
Culpable, reprensible.
"La dicha acusada tenía en su casa quien tenía tachas y baiduna
"
(Yerri, 1567). LexHNav
I 43.
"Injuste"
Ht VocGr 375.
"Injusto"
Lar.
"Défectueux, imparfait"
Dv, que cita el ej. de He.
"Fautif"
H.
"Defectuoso"
A.
Lecl, que lo toma sin duda de Ht, traduce "injustice".
Eta horri daronsala hirriskuzko yokoak edo hazartekoak, bertzenaz kondemnatuak litezkelarik, batzutan ez dire hain baiadun, baldin lagun proximoaren gogara egibeharrak hortaratzen bagaitu.
He Phil 379.