bedajo
1.
(Sc ap. A; H, Foix)
"Bedaiotzea [sic], animal malade de trop manger de l'herbe verte" H s.v. bedarra. "(Sc), ganado vacuno y lanar hinchado por la humedad de la hierba. Se dice también hablando de personas, irónicamente" A. "Congestionné" Foix.
Bedatsian belhar berrian alhatziarekin eta ekhi phintxo beruer pha etzanik egoitiarekin, arres gaztia berheziki, bedajotzeko arrixkian da.
D. Béhéty GH
1932, 94.
2.
(Sust.).
Arthaldiaren eritarzünak beren sendogalliekin. Bedajoa [...]. Büria aphal aphala etxekiz alhatzeko trenpürik gabe halbotzen den arresak bedajoaren señalia emaiten dü klarki.
D. Béhéty GH
1932, 94.