berainez
1.
(
S ap. A; -añ- Dv s.v. bestela , Foix ap. Lh),
beañez.
De por sí, de suyo.
"Por sí mismo"
A.
v. berez.
Hotarraña ere berde da berañez, bena egostian gorritzen da.
Ip Dial 19 (It, Ur berez, Dv berenez).
Lür ordokiak dira lantzeko hun direnak; zeren berañez txar izanik ere, lürlantzale hunak huntuko beitütü.
Ib. 52.
Bazakian untsa berainez deüs ez zela eta deüs ez ziala; Jinkoaganik zütiala zütianak oro.
Ip Hil 58s.
Lür beltz gizen bat da, beañez aberats.
D. Béhéty GH
1931, 447.
Por su cuenta; espontáneamente.
"
Berainez (S)"
Gte Erd 204 s.v.
(bere) kontura.
Tokietan, toki arau, berainez edo berez, sortzen diren landare mota etarik eldu da tokiaren izena.
FIr 166.
2.
"De otra manera (Ax)"
A (pero no lo encontramos en Axular).
Cf. Dv: "Berañez, v. bestela, bertzela"; s.v. bestela se compara la formación de bestañez con la de berañez, sin darse ambas voces como sinónimos.