bereztemio
1.
(O-SP, SP),
berestemio (A, H),
berastemio (Ht VocGr, Lar, H),
bereztimio (Lecl, Dv, H),
berestimio (H) .
(Adj.).
"Un homme qui est tout particulier et ne converse ni communique guère avec personne"
O-SP, SP.
"Honteux, ahalgetia, berastemioa
"
Ht VocGr.
"Vergonzoso, el que tiene vergüenza"
Lar.
"Ridicule"
Lecl.
"
Bereztimio, ridicule (Abb). Homme qui est tout particulier, et ne converse ni se communique guère avec personne (O). Misanthrope"
Dv.
"
Berastemioa, id. berestimioa. Ce mot est obscur en son sens, et ses radicaux sont incertains. Lar s.v. vergonzoso, en fait un adj. avec la signification de pudique, timide (il apris ce sens de Harriet, lequel n'est pas très exact dans les significations qu'il donne aux mots, en son petit dictionnaire joint à sa grammaire). [...]. Gure izpiritu bethetzen dugunean pensamendu funts gabekoez, bereztimioez edo gaxtoez [...] (He Gudu)"
H.
"Misántropo (O ms.)"
A.
(En el ej. de Haraneder parace significar más bien 'vanidoso').
Ezen gure izpiritua bethetzen dugunean pensamendu funts-gabekoez, bereztimioez edo gaxtoez.
He Gudu 62 (SP 36 banaloriazko [...] gogoetez).
2.
berestemio
(H),
berestimio
(H),
berestimu
(Urt II 360). (Sust.). Arrogancia; presunción, vanidad. "Arrogantia" Urt II 360. "Arrogans [...] berestimuz béthea" Ib. 359. "Haraneder, plus probablement, le fait substantif, avec le sens de presomption" H.
Handik heldu ohi dire begi dardo mainatiak eta estudiaturikakoak, sensuzarako balakuak, gurigunezko hatsbeherapenak, ez aski maitatua izanezko errenkuratoak, berestemiozko erremanguak, apunkeriak.
He Phil 302 (ed. 1853, 251 bereztemiozko; SP 301 amorgarrizko).
Manera neurtuz eta aphainduz mintzatu eta hari nahi ez dutenen baithan, ohi da bethi berestemio eta hanpurutasun puska bat.
Ib. (ap. H).