beterraba
Etim. De fr. betterave (v. DCECH s.v. betarraga).
(-eraba Alth Bot 4),
betarraba (T-L),
betarraga (Lar, Lcq 138).
Remolacha.
"Betarraga, remolacha, y ambas son voces del Bascuence. Betarra significa en general raíz, porque siempre se oculta debajo, y betarra el que de suyo y de asiento está debajo. El ga, terminación que significa frecuencia y multitud. Betarraga, betarraga, errozerba. Lat. Radix betæ"
Lar.
"Betterave, betarraba, bleta
"
T-L.
Frantzian, aziendei ematen diote belhar, faruxa, trefla, [...], beterraba, aza, gaztaina.
Dv Lab 259.
Bihia ehorik ematen dute, nahastekatuz lur-sagar, pastenagre, beterraba, aza edo bertze zerbaitekin.
Ib. 260.
Erremolatxa edo betarragaren ostro kentzea.
GipNek 1905, 33.
Han egon behar zangoen gainean bermatu artio, beterraba saldan goxo goxoa.
StPierre 24.
Alkoola atera zutelarik beterrabatik, bihietarik, sukre-kanaberatik.
JE Med 146.
Beterraba batzu landa batean kausiturik.
Zerb Gerlan 24.
1953-an etorri nintzen Pithiviers-era betarraba sasoinaren egitera.
(In Xa Odol 292
).
Udazkenetan plazerrekin ikusten ditut zonbeit lagun Eskual-herritik betarraba sasoinaren egitera heldu.
Ib. 292.