betziztu
1.
(Lar, VocS
).
"Injuriar",
"denostar",
"infamar"
Lar.
"Infamer"
VocS
(sg. el editor, lo emplea Egiategi).
Harriet trae betiztea "injurier en face", que atribuye a Larramendi, pero en éste no aparece dicha var. v. belztu
(2).
Eta Jose bere senarrak, izanik zuzena, eta nola etzuen nai betziztu, nai izan zuen ixillik utzi.
Ur Mt 1, 19 (Ur (V) desondrau).
2.
(Part. en función de adj.).
"Infame"
Lar.
v. betziztatu.
Eman eriotza Mendiguna jaun betziztuari.
Otag EE
1881b, 63.
Asko dira, Aitoren semeak uztarri betziztuaren (infame) azpiyan ipiñi nai zituztenak.
Etxeg EE
1883b, 553.