burkaiztu
1.
(Lar, Hb ap. Lh.).
"Derrumbar, burkaiztu
"
Lar.
"Precipitar, despeñar"
Ib.
"Precipitarse, burkaiztu, con las terminaciones del neutro"
Ib.
Zenbat bekatu estorbatzen du (gaistakeriatako) alke ta beldurtasun on garrek! Dire ala nola frenoak detenitzeuntenak apetitu gaistoa, estaien burkaiztu.
(375).
LE-Ir.
Honá nola txerri saldo guzia memento berean joanze eia ta eia burkaitzterá barranku bat bera itxasoan.
EvAN
Mt 8, 32 (Ol, Or, Ker, IBk, IBe amildu
).
2.
murkaiztu
(Lar, H). "Enriscar" Lar. "Placer sur un rocher" H. "(Intrans.) se mettre, se réfugier dans des lieux abruptes, rocheux" Ib.