estugarri
1.
(V-ple-arr-oroz ap. A; Lar, Añ, H) .
(Sust.).
"Apretaderas, estugarriak
"
Lar.
"Cordón"
, "cordel", "cuerda" Añ.
"
Hertsigarria, syn. estugarria, qui est propre à rétrécir, serrer, lier fortement"
H.
"Ligadura"
A.
v. esgarri.
Estugarria. Urie. Burruntzia.
Izt C 224 (en una lista de utensilios de pastor).
Bakeko soka, katia eta estugarriyakaz.
Ur BulaAl 18 (BulaG 527 pakeko lokarriarekin).
Zure ezpanak granazko estugarrije langoak.
(V-central).
Ur Cant 4, 3 (V-m: lokarrija).
2.
(H) .
(Adj.).
Que causa aflicción, angustia.
"Propre à mettre à l'étroit, à la gêne"
H.
Gogorazino edo pensamentu estugarri asko.
Mg CO 234.