fastikatu
(SP, Urt, Dv, H),
pastikatu (L, BN ap. A
; Dv, H (ph-)),
fastigatu (H),
fastiatu
(Aux. trans. e intrans.). Cansar(se), fatigar(se); aburrir(se), hastiar(se). "Fâcher" SP. "Aegrere" Urt I 301. "Calefacere" Ib. IV 57. "Pastikatu, s'impatienter" Dv. "Dégoûter. [...] Fastigatzen dire gizon hain bihurriak ikhusteaz (He) [...]. Zutaz guziz phastikatua naiz" H.
Eztela fastiatzen porfiatu izateas, eskatzeas.
Ber Trat 41r.
Kantaz baizen minzatu nahi elukeienak fastika bailetzake bertzeak.
SP Phil 328.
Iskiribuak ilhunegi edo luzegi izanez fastikatzen eta nekhatzen ohi du izpiritua.
ES 189.
Gerla huntan ez duzu behiñere fastikatu behar.
He Gudu 103.
Desgustu handiegi bat sentitzen badiozu zure buruari othoitzarentzat; ez segi, hartaz osoki fastikatzerañokoan.
Ib. 123s.
Akitzen zen gaizoa eta, gehiago dena, pastikatzen naski.
JE Bur 61.
Iduri zaite, De Gaulle jenerala pastikatua zela, gauza berak erran eta merran, mintzaldi bera aipa eta maipa.
SoEg Herr
17-11-1960 (ap. DRA
).
v. tbn. Lf ELit 150. Fastigatu: Mih 156.