(
H),
frutudun (
Añ),
frut-dun.
(Lo) que tiene fruto(s); (árbol) frutal.
"Frutuoso"
Añ.
v. fruitutsu.
Ortz gaistozko mamorroz bazter ereñi frut-dunak betetzen ditudan edo itxeak eriz betetzen ditudan aldian.
Mb IArg II 319s.
Solotik, ortutik edo arbola frutudunetik.
Añ
MisE
211.
Arbola fruitudunek herria aberastuko dute.
Lf Murtuts 2.
Fructífero, provechoso.
Egizuz oraziño, barau ta limosna batzuk, eta konfesiño general frutudun bat.
Añ
MisE
234.
Onela gure errukia izango da frutuduna.
Ag Serm 180.