galantu
1.
(Lar, Añ),
galandu (H).
Embellecer(se); engalanar(se).
"Hermosear"
, "adornar", "engalanar" Lar, Añ.
"Aliñar, componer"
Añ.
"1. devenir honnête homme, galant homme; 2. [...] (au sens neut.) acquérir de la prestance, de la bonne mine; 3. (au sens act.) embellir, orner quelque chose, bien vêtir une personne"
H.
Bazeakik bere burua txukunkiro edertzen, galantzen, apaintzen.
Lar DT 192.
Erranagatik itsusias dela galant, esta orgatik galantzen.
(252).
LE-Ir.
[Dama bat] bitxiz, loraz ta apaindura ederrez galantuko balitz.
Añ
LoraS
112.
Alegeratu da patin tristea baña, / illargiaz beragaz dalako galantu.
AB AmaE 393.
Loretan dodaz gura lakoxe bizitokiak, / aize bigunak deustez erara ondo zabaltzen, / ta eguzkiak tintaz edertu, intzak galantzen.
Ib. 376.
v. tbn. Izt D III.
2.
(Lh).
Galantear.
"Faire la cour à une femme"
Lh.
Luis gaztetxo jaun ori / biolina joten, / Martinatxo andrea / galantutzeatzen.
(AN-larr).
A CPV 603.
3.
(V-m).
Engordar.