lakasta
Etim. Cf. bearn. lagás, lagast .
1.
(
L-ain, B, BN-baig ap. A
; SP,
Lar,
H;
-kh- Dv,
H (L, BN, S)),
likasta (
det., -kh- H).
Garrapata.
"Lou [...] qui s'attache aux bœufs. Lakastak idiei datxeste, les lous [...] se tiennent aux bœufs"
SP.
"Tique, [...] qui s'attache aux chiens, bœufs, moutons, etc. Badira batzu ezin gainetik khenduzkoak eta lakhastak bezala lotzen direnak
"
H.
v. 1 lakain, lakats, bakasta.
Estalia zaragarrez, / lakhastaz eta zakharrez.
Zby RIEV
1909, 104.
Lakasta batzuen pare aztaparka elgarri lothuak.
Barb Piar I 44.
Badakigu zer den dorifora (doryphore), lur-sagarreko lakasta tzarra.Gatxitegi Laborantza 98.
2.
(S ap. Lh
).
"Fig., impertinente, inoportuno (Darric)"
DRA
.
"(Alth), au fig., visiteur ennuyeux, collant, qui ne veut pas partir"
Lh.