lurketa
1.
(L, BN, S ap. A
; Dv).
Montón de tierra.
"
Zilho huntan bada lurketa handi bat
"
Dv.
Ez bide du, lur-keta guzia Frantziatik heldu zaiola ikustearekin, gaizki irri egin.
HU Aurp 94.
2.
(L, BN, S; Dv),
lurreta (V-arr-oroz-m-gip)
Ref.:
A (lurketa, lurreta);
A Morf 154;
Iz
ArOñ
(lurreta);
Elexp Berg (lurreta)
.
Acarreo de tierras.
"
Lau egunez haritu ginen lurketan
"
Dv.
"
Lúrreta danak, todos los trabajos de acarrear tierra"
Iz
ArOñ
.
Aren aitona berriz / itsasoan lurketan.
Xe 129 (cf. Ib. 127 itxasora urketan en otra versión).
3.
(Adv.).
"Amasser, d'une manière habile, de l'argent dans sa caisse: [...] bere alorrerat lurketa ari
"
Herr 4-7-1957, 4.