mendematu
(SP, Lar, Añ, H),
mendimiatu,
mindeminatu,
bendematu (Añ),
mendamatu (H (BN)).
Vendimiar.
Cf. VocNav s.v. mendemar,
vendemar y mendebar. v. beruinatu.
Ezen elhorrietarik eztute biltzen fikorik, ezeta saparretarik mendematzen mahatsik.
Lç Lc 6, 44 (He, TB, Dv, Oteiza, Brunet, Leon, Ol bildu, Ker batu, IBk, IBe hartu).
Mendema itzak lurreko mahastiko mulkhoak.
Lç Apoc 14, 18.
Eta sartu zuen aingiruak bere igitei zorrotza lurrean eta mendimiatu zuen lurreko mastia.
Echn Apoc 14, 19 (Lç mendema zezan, Ur (V) mindemiñau; Ur bildu).