mendetu
mendetu.
Tr. Hallamos bendetu en f. Bartolomé y bendau en Arrese Beitia.
1.
(L ap. Lh
; Izt 70v),
bendetu,
bendau (V-och ap. A
).
Dominar, someter.
"Poner bajo su mando"
Izt 70v.
"
Bendau, domar, dominar"
A.
v. menpetu, menderatu.
Munduko altsubak bendetu legijez gizonak, lotu ta karzelatu legijez.
fB Ic III 293 (v. tbn. II 49).
Gaztelu onen mendetzeak Dabiden otsa bazter guzietara barreatu zuen.
Lard 187.
Modestak modu onaz bendau badau aita / Prantziskak aserratu oi dau agiraka.
AB AmaE 320.
Euskalduna beti kantari ari da; etxean, elizan, [...] tolarean sagarrak mendetu egiten duenean.
ADonostia Itzald
II 10.
2.
(Aux. intrans.).Rendirse.
Bat-baten menpetu nintzan / lo gozo baten eztira.
Aran SIgn 212.
3.
(Part. en función de adj.).Vencido.
Etzan orrenbesterekin ere mendetutzat eman deabru gaixtoa.
Aran SIgn 25.