menditsu
(gral.; SP, Urt V 223, Lar, Gèze, Dv, H, Zam Voc
),
mendizu,
menditzu (H, que cita a Lç)
Ref.:
A;
Lh;
Elexp Berg
.
Montañoso.
"
Herri menditsua, pays montagneux"
SP.
Iudako herri mendizu orotan.
"Par tout le pays des montagnes de Iuda"
.
Lç Lc 1, 65 (He mendietako herri, Dv basaburu, Brunet mendarte, Ol, Ker, IBk, BiblE mendialde, Leon basherri, IBe goierri).
Leku goi edo mendit[s]ubetan.
Mg PAb 182.
Bazter menditsu oietan.
Lard 11n.
Aragon menditsua.
Hb Esk 78.
Lekhü ordokietan abere handia eta menditsietan txipia.
Ip Dial 92.
Menditzua da, ta arro itzelak, lapur-tokitzat alalakuak edo guztiz egokiyak daukazana.
Urroz EEs
1915, 15.
Bazter itsusiak zinez, zoko menditsu, oro patar.
FIr 134.
Ain menditsua ta ausia dan Españiako lurren erdiak.
Munita 145.
Leku menditsu baten.
Salav 13.
Eiheralarre bezalako herri menditsu batean.
Larre ArtzainE 234.
v. tbn. AB AmaE 379. Muj PAm 5. Or SCruz 132. JMB ELG 63. Zub 117. Etxde JJ 248. Vill in Gand Elorri 12.