meneratu
Etim. v. menderatu.
1.
(
AN-ulz, L; SP,
Lar,
H)
Ref.:
A;
Iz Ulz
.
Dominar, someter.
"Sujetar, someter"
, "apoderarse", "apropiarse" Lar.
"
Indarrez baino hobeki eztitasunez meneratuko dituzu abere basenak, [...]. Auzitan ginituen onthasunak azkenean meneratu ditugu, [...] nous les avons recouvres"
H.
"Dominar (el trabajo)"
Iz Ulz.
v. menderatu.
Eror bedi kalteori / etsai minon gainera. / Gal itzatzu promes legez / ez natzaten menera.
Hm 116.
Hatsarrean bazirudien [...] izaro garaitua bere garaitzaileak meneratzekotan zela.
Mde Pr 209.
Gure begiakin mundua inguratu, zulatu, erraietako bere ezkutuak azaldu, meneratu eta berari agindu.
Vill Jaink 129.
En DFrec hay 6 ejs.
(Precedido de posesivo).
"
Hura bere meneraz gero, apres l'avoir reduit en son pouvoir. [...] Ene menerako zaitut, je vous reduirais en mon pouvoir"
SP.
Komunzki sendoenak edo anzatsuenak garaitzen du bertzea, bere meneratzen du, azpiratzen du.
Ax 205 (V 138).
Galdegin zeraukatenean ea zergatik hala bere meneraz gero etzituen bere etsai Argiboak desegin [...].
Ib. 29 (V 17).
Dominar (una materia, una técnica, etc.).
Erakaspen haundi bat bederen badago nik hemen ezarri ditudanetan, nihaurek sekulan meneratu izan ez dudana: bakartasun-lana.
Larre ArtzainE 197.
2.
"Adjudicar, eskuperatu, meneratu, [...]. Le adjudicaron lo que parecía justo [...] meneratu zioten zilegi zana
"
Lar.
"
Meneratu zerautan bezain laster eman nioen ukhaldia, sitôt qu'il me vint à portée je lui lançai le coup"
H.
3.
(
L ap. A
; Lar,
H).
"Allanarse, sujetarse"
Lar.
"Sumiso, meneratua
"
Ib.
"
Behin ozartu eta muthiritu haurrak gaitz da menera diten
"
H.
"Ponerse [...] bajo el poder de"
A.
(Part. en función de adj.).
Bere alaba meneratuak obedituko ziola.
"Sumisa hija"
.
Otag EE
1881b, 62.
(Precedido de posesivo).
"
Menerako, en destination ou direction de la puissance d'autrui. Ez naiz zure menerako, je ne viendrai pas sous votre puissance"
Dv.
4.
"(B), sujetar" A.