mermatu
(V-gip ap. Elexp Berg
; Lar, Añ),
lermatu (G, L, B ap. A
),
bermatu (Sal, R ap. A
; Lar) .
(Aux. trans. e intrans.).
Mermar, disminuir.
"
Perretxikuak asko mermatzen dabe sartaiñian
"
Elexp Berg.
Itxura galdu zuan / gero egonian, / mermatu ta txikitu / bigundu zanian.
Arrantz 107.
Zekorra bidez anbat lermatu ez dedin.
"No mermase tanto"
.
Or Eus 357.
Erramunek jartzen duen hitz zerrenda unibertsal guzia B letraz idazteak, nik uste, euskaldunon unibertsaltasuna ez duela batere lermatzen.
PPer Egunk
19-9-1991.