mokokatu
1.
(
B, BN ap. A
; H).
Luchar las aves a picotazos.
"
Bi oilarrak gogorki mokokatu ziren
"
H.
"Picotearse las aves en lucha"
A.
(B, BN ap. A
; Urt, Dv, VocB
).
"Auferre cavillam, [...] ez gehiago mokokatu, liskartu
"
Urt III 166.
"1.º reprender; 2.º reñir"
A.
"Renegar, en el sentido de reñir"
VocB
.
2.
(Aux. trans.).Picotear.
"
Arduran sagar, udari, tuaxa ederrenak eta onthuenak mokokatzen dituzte ihiziek
"
H.
Saratsen azal minkatza mokokatzera.
Or Mi 83.
Ezkurrak mokokatzen ari dan uso-aldrak.
TAg Uzt 249.
Orea mokokatu nai zuten egazti lotsagabeak.
Ib. 112.
Oilloek mokokatu / zituzten esteak.
Zendoia 31.
3.
Contraponerse.
Hor besarkatzen dira mokokatuaz.
"Se armonizan contraponiéndose"
.
MEIG
IX 128.
(en colab. con NEtx)