mormoratu
(Aux. intrans.).
Murmurar.
Hanitzek obeditzen dute ez amorez, bainan bortxaz; eta hek pena hanitz dute, eta deus gutiz mormoratzen dire.
"Murmurant"
.
Ch I 9, 1 (SP darasate, Mst e Ip murmuzeiatzen, Ol maxioz oi dabiltza, Pi marmarka dabiz).