setio
1.
(Urt I 47, VocBN
, Dv, H; -th- Ht VocGr 424→Lecl, Arch VocGr, Dv, H),
setiu (SP),
setia,
sitio (Lar),
sitia (Lar).
Sitio, asedio (sentidos prop. y fig.).
Jerusalengo sitioan.
FamInst
881.
Joabek altxatu zuen sethioa.
Lg I 320.
Fazioso gaixoak / igaz eta aurten / Bilbaoko sitioan / gaizki dira irten.
(1836).
KarlLB
229.
Heien armadak daukala setian ezarria.
Gy 25.
Ez ginezake ikus, setioz bezala, / erdarak orotarik hertsatzen duela.
Hb Esk 89.
Jerusalengo setioak iraun zuen bitartean.
Lard 547.
Berheala setioan ezarri zuten hiria.
Laph 9.
Jerusalemeko hiriaren setioa.
Elsb Fram X.
Iruñeko setian.
Ardoy SFran 97.
Handikan laster jakin ginuen zaukan gaitzaren berria, / mundu guzia suntsitzen duen setio lotsagarria.
Xa Odol 143.
Anartean soldadoek preparatzen dute Ganixen etxearen setioa.
Lf ELit 210.
2.
situ
(Lar). "Sitio, lugar que ocupa cualquier cuerpo, situa, lekua" Lar (que lo hace derivar de vasc. esitu 'cercado').
3.
(
VocBN, Dv (BN), H (BN)).
"Cercle en jonc ou en paille sur lequel on pose les chaudrons pour les préserver d'un choc contre un corps dur"
VocBN.
.
"(BN), rodete que se pone en la cabeza para llevar sobre él un objeto"
A.
4.
"(S-saug), garniture intérieure de pierres du four à chaux"
Lh.
5.
setiu.
"Setixua dauka, sujeción, falta de libertad para andar" Iz ArOñ.
SETIO EGON.
Estar sitiado.
Errege jauna Amiansen setio dagoela eta jente asko dijoala sokorrira.
CartEsp
451.
SETIO EMAN.
Sitiar.
Izatu Zaragozan setio ematen.
Hb Esk 57.