tarritatzaile
(Dv, H (+ -tzale); -aille SP (sin trad.), -alle Lar, H),
tarritazale (th- S ap. Lrq
).
Provocador, tentador.
"Concitador"
Lar.
"Celui qui excite"
Dv.
"Provocateur, qui aime provoquer"
Lrq.
Saulek ezagutu zuen handik beretik norbait bazela Jainkoa tarritatu zuena, eta egin zuen yuramentu Jainkoaren tarritatzaille hark galduren zuela bizia.
Lg I 269.