tatxatu
1.
(
Volt 118, Urt V 407, H (+ th-)).
Manchar(se).
"Tacher, taxatzea
"
Volt 118.
"Commaculare"
Urt V 407.
Lizun eta tatxatua, / ithurri sakratura, / Iauna, gero garbitua, / nadiñ zure gustura.
Arg DevB 199.
Ieltsoagaz luzidu guztia, / iñok tatxau ez daian ango pinturia.
AB AmaE 215.
Tachar, censurar, motejar.
"Tachar, poner tacha"
Lar, Añ.
Laudátzea edo tatxátzea predikária.
LE ( in
BOEanm 571
).
Esaminetan dau erregia, juzketan dau obispua, tatxetan ditu abadiak, deungatuten ditu prailiak [...].
fB Ic II 191.
Kulparikan gabe ja- / bian tatxatzen.
Yanzi 50.
(Part. en función de adj.).
Gezurra diozu <dio ser> arabar billau tatxatu orrek.
(Bacáicoa, 1601).
ReinEusk2
150.
2.
(H; th- S ap. Lrq
, th- VocBN, Gèze, H)
"Gagner un défaut, terme de berger qui voit tomber son troupeau malade" VocBN. "Être attaqué de la pourriture (maladie des moutons)" Gèze. "Zure saldoan badituzu anhitz ahari, ardi thatxaturik, dans votre troupeau, il y a beaucoup de moutons, de brebis qui sont malades" H. "Thatxatuik, brebis ou veau qui a une maladie d'intestin" Lrq.
3.
"Tachar. Bigarren berbarako tatxau zittuan alkatiok, kontzejalok eta iñundienok
"
Elexp Berg.
.