titatu
(H),
ttittatu.
Motear, llenar(se) de puntos, de motas, de lunares.
Begiz ikus ahal urrun hedatzen zen zelhaia, belharrez musker gizen, han hemenka bizkitartean pentoka larrutuño batzuez titatua.
JE Bur 9.
Zeruak, heien suez dena argitua, / Iduri du pentze bat lorez ttittatua.
J. Babaki
in Onaind MEOE 1145.