trimindu
1.
(Mg PAbVoc, Añ (V), Izt 11v, VocCB
.(s.v. triskatu)→Dv)
Destrozar; destruir. "Despedazar" Mg PAbVoc y VocCB. "Desgarrar" Añ. "Romper en pedazos muy menudos, o hacer añicos" Ib. "Romper vestidos [...]; romperlos mucho o destrozarlos" Ib.
Tito Erromako Agintariak Ierusalengo uria trimindu ta austu ebanetik gerora.
A Ezale
1897, 305a.
Orduban sartu yakon Motrollo, aiztua kendu ta beragaz bertan triminduteko ustiaz.
Kk Ab I 38.
2.
trimendu
(VocCB (V, s.v. trinkotu) Dv; A (que cita a Ur)). Aplastar; oprimir, comprimir.
Bestetik [ikusten dira] gizon, zaldi eta idi trimendu eta zapaldubak, dirianen anzik bere baga.
Astar II X.
Batuten dabe bedarra, ezkotuten dabe, trimenduten dabe eskuakaz eta itxiten deutse.
Ur Dial 57 (It trinkotu, Dv, Ip tinkatu
).
Trimendu euen bere oin garbiyagaz [suge] onen burua.
Ur BulaAl 29.
3.
"(V-ple-m-gip), batanear, contundir, golpear fuertemente"
A.
TRIMIN-TRIMIN EGIN (A).
Machacar.
Gabiko oneek daruez trimin trimin egitera erruki baga zur-mallu edo mazubaz.
Mg PAb 138.