tronpakor
1.
(H),
trunpakor (H).
Fácil de engañar(se).
"Qui est facile à s'abuser, à se tromper"
H.
Ez fida, othoi, printzeeri: / lerrakor da bethi heien faborea; / trunpakor ere bai her eman fedea.
"On s'y trompe"
.
Gy 317.
2.
Engañoso.
Ehun urthe baditutzula iduritzen zaikula... / Edo zure bizarra tronpakor da bertzela.
LuzKant 160.
Diote perla batzu badirela arras tronpakorrak, kasik ofiziokoa behar baita ezagutzeko egiazkoak diren ala faltsuak.
Etcheb MGaric 165.