(
L-ain, Sal, R, Sc ap. A; H),
far-far-far.
"Onomat. exprimant un bruit comme de frôlement"
H.
"1.º onomat. de las hojas y ramas que se mueven. 2º (Sc), ruido del fuego devorador. Far-far-far hegoa heldu da (BN)"
A.
v. farra-farra, fara-fara
(2).
Hegoa epel far-far heldu zen menditik.
Etcham 194.
Kanpoan hegoa zen far-far.
Herr 14-11-1963, 3.
Nere mandoak jaten dizu garagar, / Hura jan-eta egiten baitu far-far-far.Xaramela 240.