tur-tur-tur
1.
(Onomat. del ruido de un motor). Cf. turtur.
Sutan ere ditutzu, pentze ta landa horietan tur-tur-tur ari diren motor haundi eta ttipiak.
Gazte 1962 (6) (ap. DRA
).
2.
(Onomat. del chismorreo). Cf. tturrin-tturrin
(2),
tturttura.
Bertzen gaizkiaren tur-tur-tur hastetik buru kondatzea, errex eta laket da.
SoEg Herr
1-11-1962, 1.