punp
(G-to, B, L ap. A
; H) .
(Onomat. del ruido de una caída; onomat. de un disparo).
"
Baga, biga, higa, laga, boga, sega, zahi, zohi, bele, harma, tiro, punp (L)"
A.
Dena sarraski gero, hila zelakoan, / heldarra zariola, zanpala punp etzan.
Ox 131.
Saltatu zan nagusia [kulunkaren gañera] ta punp gure mutilla aidean.
Anab Poli 111.
PUNP EGIN (G-to, L, BN, S).
Ref.: A; Lh. Caerse.