porratu
1.
"Émie[tte]r, xehatzea, paportzea"
SP.
2.
(AN-egüés-ilzarb-olza),
porrutu (G, AN; Aq 983 (G, AN)),
purrutu (G, AN; Aq 983 (G, AN))
Ref.:
Bon-Ond 156y169;
A (porrutu, purrutu)
.
Aporrear.
"
Porratzen naiz, me pego"
Bon-Ond 169.
Cf. VocNav
: "Porrear de trabajo, cargar de trabajo (Oroz Betelu, Monreal)".